tro och tvivel.
hur man kan gå från upp till ner bara för
en enda mening. helt plötsligt så totalt även fast man
vet att det inte borde vara så och även om man vet att det inte
får vara så och även om man bestämt att det inte ska
vara så och även om man vet att det går åt helvete.
även om man lovat sig själv att så får det aldrig bli.
absolut inte den här gången och inte en gång till.
jag trodde jag kommit överens med mig själv men jag antar att jag har mycket kvar.
och det känns skit.
Jag vill ju inte det här, inte alls. Och jag förstår inte varför det blev så nu. J
Men jag är tydligen fortfarande skör, och det här var inte det jag behövde just nu.
Och jag väljer tydligen inte själv alls. Men det är mitt eget fel vad som än händer med mitt hjärta.
Och vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.
I augusti drar jag antagligen och förhoppningsvis till Olso med min vicaana och lämnar det som finns här för ett tag.
Det är det jag behöver, verkligen. Komma bort även om jag oftast gillar det som finns här.
Jag behöver nytt. Jag jobbar ihop pengar och sparar till Island som jag hoppas blir av nästa sommar,
så kan jag ha råd att bosätta mi där och kanske leta nåt jobb.
Bara jag inte gör slut alla pengar på öl... Men den här gången måste jag ta tag i mig själv. För Island vill jag.
Och jag vet en som jag vill ska följa med mig, jag hoppas den personen fortfarande vill.
Även om jag vet.
Det hjälper att skriva ibland.
Kommentarer
Trackback
