let it fall.
åh nej nej nej. . jag ska bara säga att jag är trött, mår illa och är på jävligt dassigt humör. tack för visat maktmissbruk kära förälder. jävla fan. vafan liksom? whats the point. jag är arton jag kommer aldrig lära mig det mina föräldrar försöker lära mig. lite försent, tänker man att dom kan fatta själva men nein. ledsen men jag är liksom inte tio längre. jag har redan skaffat mig visioner och egen syn på livet förlåt om det inte passar typ. ibland funderar jag på att sluta prata med dom helt och hållet. sluta be om saker. bara vara tyst. det leder ju ingen vart förutom till tjaffs och diskussioner ändå. helt totalt ovärt. nu är jag sur. ingen emmabodabiljett idag heller.
och nej jag är ingen bortskämd liten skitunge som är sur över att jag inte fick låna pengar. jag har inte ens bett om det än.
men ändå blir det såhär.
VADFAN ÄR PROBLEMET. fanihelvetesjävlaskit va sur arg och irriterad jag blir när jag tänker på vad som precis diskuterades. att det ens blev en diskussion? vetni vad. jag hatar vuxna. jag verkligen hatar dom. alltså vuxna vuxna. dom är så jävla läskiga. jag tror man blir automatiskt dum i huvet när man blir vuxen. vissa har tur att bli bra vuxna. många andra inte. dom flesta tror jag. jag tänker aldrig aldrig bli vuxen. det är en sak jag har lärt mig iallafall. tillochmed ordet vuxen låter hemskt.
Kommentarer
Trackback
