i'll be a stock broker and i'll get me a wife

Hej kära kamrater och icke-kamrater.

 

Jag har faktiskt något väldigt stort att berätta för er.

Något som är ett stort steg i mitt liv.

Idag, så har jag funnit meningen med mitt liv.

På riktigt.

Under de 25 minuter jag satt på bussen på väg hem, så slog det mig faktiskt.

Men först ska jag berätta vad det var som fick mig att inse detta, och varför.

 

Jag åkte buss. Var som vanligt allmänt trött på människor och dess girighet och egoism.

Och utan att någon direkt gjort något mot mig, så hann jag bli så förbannad att jag skulle kunna gå fram och spotta en speciell person ansiktet.

Det var under tiden jag satt och var förbannad, så kom jag på det. Meningen med mitt liv.

Misstförstå mig inte nu, och tänk att jag aldrig känt att jag haft nån mening med mitt liv, för det har jag. Jag har världens finaste vänner, en fin familj, och enorm kärlek till musik osv.

Och det är också en stor del av meningen med mitt liv.

Men idag så kom jag på, att meningen med mitt liv, är att kämpa för frihet.

Det låter klyschigt tycker ni nog. Men det är sant.

Men det är inte vilken frihet som helst. Utan frihet för de som i första hand inte har några val, överhuvudtaget. Inte ens en chans till frihet.

 

Personen jag blev så arg på, att jag ville spotta den i ansiktet, bar en jacka. På jackan fanns en så kallad, "assoccear". Något lite extra. Något lyxigt. Nämligen en hud och päls från ett djur. En annan varelse.

Inget speciellt egentligen, eller hur? Sånt ser man ju varje dag.

Men jag, jag kan inte förstå, hur det överhuvudtaget är ens okej att bära päls.

Päls bar man på stenåldern för att det inte fanns något annat att ha på sig.

 

Jag blev så fruktansvärt äcklad, av denne person, att jag rent ut sagt skulle kunna spy när jag såg hur jävla nöjd den bara satt där. Nöjd med tillvaron. Han hade ju faktiskt en jävligt exklusiv jacka. Vem utav alla idioter är inte nöjd då liksom. Ironi.

Men man såg till och med "ålen" på pälsen, den mörka randen som löper längs med ryggraden på vissa djur.

Det såg så jävla äckligt ut, jag såg ju framför mig ett det yttre ryggpartiet av vad det såg ut som ett varglikt djur. Som inte satt på ett djur, utan en människas jacka. Där den inte hör hemma.

Men där satt han som sagt nöjd som den idiot har är, med att ha bidragit till tortyr, lidande och mord.

Och det går inte att blunda för det. Djuret han hade som "assoccear" på sin "snygga", säkert svindyra jacka, har lidit, torterats och mördats. Antagligen fastnat i en rävsax-liknande fälla ute i sin naturliga miljö. Antagligen i USA, Canada eller något annat utav de länder som tillåter detta. Den här stackars "vargen" har fallit offer för denna rena idioti.

Kan ni ens föreställa er smärtan?? Jag tror inte vi kan det.

 

Och här i våran töntiga värld går kvinnor och åmar och kråmar sig för lite mensvärk, för att sedan traska iväg  och köpa oss en produkt tillverkat av ett offer som lidit och känt sådan smärta att det inte ens går att jämföra med de smärta som vi så gärna grämer oss över.

Vad är det med oss människor, som gör så att vi inte inser vad som är rätt och fel.

Eller tar konsekvenserna av vårat sunda förnuft.

För det värsta är de som tycker rättvisa och frihet är viktigt. Rent sunt förnuft, egentligen.

Men som sen inte går efter sitt eget sunda förnuft, utan går och köper den där hamburgaren eller jackan med pälskrage ändå.

Varför är det okej att tycka att rättvisa och frihet är viktigt, och att det ändå sen är okej att gå och köpa en jacka med pälskrage, eller den där hamburgaren på McDonalds.

Varför inser vi inte att det är den värsta sortens dubbelmoral?

Det är väl fel med dubbelmoral, eller?

 

Så, är det värt det?

Är en annan varelses liv värt vårat behov av den fula pälsen på jackan eller de extra farliga kalorierna i våra magar. För att det är snyggt och gott?

Det är en fråga jag ställer mig varje dag.

Är det värt det?

 

 

Så åter till min plötsliga insikt med meningen med mitt liv.

Enligt filosofen Jean-Paul Sartres filosofi, om livets mening. Så finns det ingen mening i sig. Ingenting är givet, men vi skapar själva våran mening. Om man slutar söka efter en mening utanför sig själv, kan jag istället skapa en mening genom mina handlingar.

Jag tilldelar mitt liv dess mening genom att välja väg.

Det jag skrivit om ovan är mina åsikter kring bland annat päls.

Jag har varit vegetarian i ca 4 år nu och är en i alla fall hyfsat nybliven jävligt förbannad pälsmotståndare, även om jag alltid tyckt det är fel. Så tankarna åsikterna är inte nya från mitt håll. Så  det är inte nytt för mig att tycka det är fel med päls, verkligen inte.

Men det var idag, på bussen, som jag insåg, på riktigt, en gång för alla, meningen med mitt liv. Och det är att kämpa för djuren. Stå för djurens rättigheter, som är lika mycket värda som våra. Att kämpa mot den groteska kött och pälsindustri som är idag.

Det är meningen med mitt liv.

Och den har jag funnit genom de handlingar och val jag gjort. Precis så som Sartre påstår att man finner meningen.

Och jag känner så starkt inför detta att ingen någonsin kommer kunna trampa på mig.

 

Jag tror, att när man funnit meningen med sitt liv, så har man tagit ett stort steg i livet.

Och jag är så jävla stolt över mig själv, att jag bildat mig de åsikter jag har idag.

För dom gör mig stark. Min mening med mitt liv är viktig. För mig, och för djuren.

Jag vet att jag kämpar för något bra, något mycket bättre än vad så många andra gör.

Jag är helt enkelt jävligt nöjd och jävligt stolt över min mening, med mitt liv.

Jag hoppas att ni också finner meningen med era liv, och att ni kommer vara lika stolta och nöjda som jag över den.

 

Så, till er som inte vill ha min respekt, kärlek eller omtanke; Gå och köp er en päls.

Och ästa gång någon frågar mig varför jag är vegetarian, så tänker jag svara:  "För att det är meningen med mitt liv".

 

Yours truly, er lillan. Nybliven hittat-meningen-med-sitt-liv kämpe.

Upp till kamp, för allas frihet!