Im good, Im gone
alltså jag skrattar nästan lite. det hela är så sorgligt men samtidigt så skrattretande.
jag vet inte vad jag ska säga ens
"jag ser att du är låg. du vill inte träna, du äter inte ordentligt, du sköter inte skolan som du ska"
ja. för allt handlar om att träna, äta ordentligt och att fixa skolan. jag äter visst ordentligt. Vad är ordentligt, mer än vad som är gött och mer än vad man känner att man behöver? Att äta så som andra tycker att man behöver kanske. jag äter inte enligt tallriksmodellen eller anna skipper heller för den delen men jag dör fan inte. Nej jag tränar inte. jag känner inte att jag är i stort behov av det, någon gång hade jag tänkt börja, men jag blir fan inte ens lite peppad att göra det så länge någon tjatar på mig. Och JA jag sköter skolan jävligt dåligt men jag känner inte att mina dåliga skolresultat kommer döda mitt liv i framtiden. Varför kan inte min hjärna få styra vad jag ska göra och inte.
Alltså jag kan inte ens uttrycka mig hur jävla frustrerande det här är. Jag mår bra så länge jag slipper höra tjat. Tro inte så jävla mycket. Jag mår inte dåligt. Och om jag skulle må dåligt så är det fan inte för att jag inte tränar iallafall.
Och förlåt för att jag inte berättar ett skit, men jag känner inte att jag är i behov av att berätta nåt för er.
Jag är 18 år och jag tror jag fattat hajat med livet liksom. Jag vill inte höra tjat från någon som inte har i närheten av samma syn på livet som jag, eller samma värderingar ens.
Sluta tycka vad jag borde göra och inte göra.
Förlåt men det är fan bara jobbigt.
Tyst bara och lämna mig ifred.
Nu vill jag bara att en speciell person ska komma hem och ta med mig till Island.
Kommentarer
Trackback
