i'll be a stock broker and i'll get me a wife

det är måndag. jäkla skitmåndag. som söndag fast värre. kan vara bättre. det beror väl lite på. helgen var rolig, skum,idiotisk,barnslig,spännande och väldigt bra.

vaknade upp ganska nöjd imorse tror jag, med sen vände allt ganska snabbt och jag drabbades av vad som känns som världens mest uppgivna och tommaste själ. urholkad. jag vet egentligen var det beror på. dels att det är måndag, helgens händelser maler i huvudet  och sen är det  allt. allt som hänt. både massa nytt och massa samma saker. det blir som en smet i huvet, som inte lossnar, som tar all energi jag har, och gör så att jag tänker för mycket. känner för mycket. kan inte släppa saker och ting, förens jag är helt säker. men jag blir aldrig säker. för jag förstår ju ingenting. eller nog förstår jag, och det är bara så dumt alltihop. vad hände. vad händer just nu, och vad kommer hända. dom där tankarna och den där känslan som verkar återkomma hela tiden. aldrig nytt.

men jobbigast är väl den där saknaden som gnager. som blir värre just för smeten i huvet.. kom hem då.

jag var ute och gick nu, i nån timme. ner på stan, upp på stan. gick gick. hade björko i öronen. försökte lufta hjärnan och lätta på trycket, gick nog lite bra iallafall. nu borde jag städa, men jag har ingen lust alls. kanske skjuter upp. det blir oftast så.

jag ska nog göra potatismos av mina sista potatisar istället...

(hej pappa jag vet att du läser ibland men ni behöver inte oroa er för mig, allt som skrivs låter nog värre än vad det är. och jag klarar allt!)