anything to make you smile

The thing is att jag sitter hemma på golvet i mitt rum, och liksom smyggömmer mig för min mamma.
Det är inte alls meningen att jag ska sitta hemma på mitt rum och smyggömma mig för min mamma.

Jag skulle egentligen åkt in med 11.46 bussen. Det betyder att om jag inte ska dö, men ändå får stressa gärnet så måste jag cykla hemifrån ca 11.40.  Gärna några min tidigare. Men tidsoptimist som jag är så brukar det bli 11.40.
Fast idag när jag knöt mina nylagade älskade skor så hade klockan hunnit slå 11.42. No way att jag skulle hinna liksom. Så ja, ni förstår nog resten.

Iaf. Jag skulle åkt 11.46, och sedan tagit pendeln en halvtimme senare för att möta upp Em och Karro för att handla julklappar och lite sådär. Fast jag hade ju sagt till min mamma att jag börjar faktiskt 12.20, vlket jag brukar göra. Och åka in tilll stan efter lektionen. Jag ljög.
Men jag orkade helt enkelt inte gå på min enda lektion bestående av en naturlektion. Ni vet ju vid det här laget hur det är mellan mig och naturen liksom...

Och det är det här som är så jobbigt. Nu måste jag vara skittyst så att mamma inte hör att jag inte tagit bussen nu.
Jag kan berätta att min mor driver en frisörsalong i en avskild del av huset, men ibland kommer hon in och gör kaffe, eller tar en macka eller nåt. Hon är inte heller typen som gillar att man missar bussen.. Orka bry sig egentligen.

Så nu ska jag lyssna på typ finaste låten på repeat ett par gånger till och sedan försöka hinna med 12.46 istället. Men det ska nog gå bra.

Finaste låten just nu föresten är "No one's gonna love you" Med Band of Horses. Jag har nämnt den tidigare.

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0